DAGENS SAMHÄLLE NR 19/09

DEMOKRATI. Debattörer kritiserar ofta de så kallade teknikentusiasterna för att ha en övertro på internet som verktyg för att öka medborgarnas engagemang och inflytande på de politiska besluten. Oftast utmynnar det i konstaterandet att någon revolution inte skett, att det är de redan frälsta som diskuterar politik på nätet och att makten inte fördelats mer rättvist mellan medborgare och beslutsfattare/opinionsbildare.

Jag anser dock att kritikernas resonemang bygger på ett stagnerat sätt att se på den politiska dialogen och internets ställning som kommunikationsverktyg.

Medan kritikerna är upptagna med att efterlysa de stora högljudda debatterna missar de det lågmälda, vardagliga kontaktskapandet som sker via bloggar och andra forum. De kontakter som knyts, de erfarenheter som byts och de kunskaper många enskilda bloggare ger varandra.

Journalisten Anders R Olsson resonerar som så många andra, att bloggare är ute efter kvantitet i stället för kvalitet. Enligt min erfarenhet är det inte riktigt så. De bloggar som ger mig mest kunskap och påverkar mig i mitt politiska arbete är inte inläggen av de välformulerade, politiskt intresserade unga män som redan har tillgång till det offentliga rummet. Däremot är bloggen mitt sätt att höra och lära känna unga kvinnor, personer med psykiska sjukdomar och med funktionsnedsättning, alltså de som inte äger en självklar rätt till det offentliga rummet och vars röster inte görs hörda i debatten.

Genom att läsa bloggar kan man som politiker få ta del av många personers erfarenheter och åsikter. Intrycken blir till politik och dessa personers bidrag till demokratin är ytterst värdefullt.

Anders R Olsson och hans vänner missar dessa bloggar i sin iver att kritisera bloggverktygets ställning i den demokratiska debatten. Risken är att kritikernas resonemang om att bloggen inte är ett verktyg för ökat medborgarinflytande får politiker och makthavare att ta avstånd från bloggen som kommunikationskanal och ­där­igenom missa möjligheten att ge nya grupper inflytande och kontakter i den politiska sfären.

Bloggen behöver inte vara en kanal för makthavare som vill höras, utan ett verktyg för politiker som vill lyssna.

Heidi Laine Lundgren
Fullmäktigeledamot (S), Region Skåne